Kunskap om utvandring och spridning är viktig för att förstå den rumsliga dynamiken inom en population och mellan olika populationer. Detta inkluderar bland annat hur individer från en population kan spridas till nya områden och mellan delpopulationer.
Utvandring kan definieras på flera sätt. Här avses att en individ permanent lämnar moderns hemområde. Järvarnas utvandringsålder varierar, men i genomsnitt utvandrar både hanar och honor vid ca 12 månaders ålder (honor 6-21 och hanar 7-15 månader). Förmodligen utvandrar de flesta individer vid denna ålder för att finna och etablera ett eget revir innan de är könsmogna.
Alla hanar utvandrar från moderns hemområde. Detta antas bero på konkurrens mellan hanar och/eller undvikande av inavel. Järvarnas parningssystem innebär att det råder hård konkurrens mellan hanar om honor och då det kan vara svårt för unga hanar att konkurrera med vuxna etablerade hanar kan de tvingas utvandra. Undvikande av inavel kan vara en faktor som ligger bakom hanars utvandringsmönster eftersom sannolikt en stor andel av honorna i närområdet, utöver modern, är nära släkt med de unga hanarna.
Möjligheten att ta över moderns revir är avgörande för unga honors utvandringsmönster. I Jokkmokksfjällen utvandrade 69 % av 35 honor som följts från födsel till utvandringsålder. Alla honor som fick möjligheten att ta över moderns revir stannade, medan de honor som inte hade möjlighet att ta över moderns revir utvandrade. Övertagande av moderns revir berodde på att modern antingen dött eller flyttat till ett grannrevir. Honors utvandring styrs alltså av konkurrens om revir. Detta är viktig kunskap då det innebär att överlevnaden hos vuxna honor påverkar spridningen av unga honor. Följaktligen har överlevnaden hos vuxna honor i en population betydelse både för spridning av populationen till nya områden och för sannolikheten att små populationer ska få inflöde av nya individer.
Utvandringsavståndet hos sändarförsedda hanar i Jokkmokksfjällen var 51 km (11- 101) och för honor 60 km (15-178). Detta är dock en underskattning av avstånd, eftersom det är störst risk att tappa kontakten med sändarförsedda djur som vandrar långt och flera av de inräknade utvandringarna har endast följts tills djuret tappats bort eller dött. Större tillförlitlighet finns hos de utvandringsavstånd som mätts med hjälp av DNA-identifierade individer i Norge. Dessa har visat på såväl större utvandringsavstånd som skillnader mellan hanar och honor som utvandrade i genomsnitt 164 respektive 78 km. Längsta avståndet som dokumenterats var en hane i södra Norge som utvandrade ca 500 km.