Populationsekologin är den del av ekologin som förklarar populationers utbredning, storlek och dynamik. Därför är populationsekologi den del av en arts ekologi som är viktigast att förstå i bevarande- och förvaltningssammanhang. Huvudsakligen studeras reproduktion och överlevnad, men även in- och utvandring, för att förstå dynamiken i en population. Kunskap om populationsekologi är nödvändig för att förstå vad som begränsar tillväxten hos en population, hur mycket en population kan beskattas, hur stor den bör vara för att vara livskraftig, för att förstå och kunna förutsäga förändringar i populationers storlek och utbredning etc.
Reproduktion
Järvens parningstid sträcker sig från april till augusti. Troligen sker de flesta parningar i juni. Järvar har fördröjd fosterutveckling, vilket innebär att det befruktade ägget fäster i livmoderväggen och börjar utvecklas först under midvintern, vanligen i mitten av januari. Därefter föds de flesta ungarna i februari eller i början av mars i en lya där de stannar från födseln till slutet av april eller början av maj. Därefter spenderar ungarna en stor del av sin tid på mötesplatser medan honan är på födosök. Successivt minskar användandet av dessa mötesplatser och ungarna följer honan på hennes vandringar. Ungarna blir självständiga i augusti-september.
Järvhonor kan reproducera sig vid två års ålder men det är troligen ovanligt att honor i vilt tillstånd lyckas reproducera sig vid denna ålder. Endast en av 20 märkta 2-åringar som följts i järvprojektet har fött och lyckats behålla ungarna så länge att reproduktion har bekräftats (dokumentation av lya). De flesta honor reproducerar sig framgångsrikt första gången vid 3-4 års ålder.
Järvhonor har en låg reproduktionstakt som dessutom varierar avsevärt mellan år. Årligen reproducerar sig omkring 55 % av honorna (≥ 3 år) i populationen. Ca 30 % av dessa honor förlorar ungarna före juni. Följaktligen har ca 39 % av honorna ungar kvar vid månadsskiftet maj-juni då antalet ungar per hona i populationen endast är ca 0,7.
Vi har dokumenterat att järvhonor som inte reproducerade sig det föregående året fick i genomsnitt 3.2 gånger fler ungar än honor som reproducerade sig året innan. Detta visar att det föregående årets reproduktion påverkar honornas kondition och därmed årets reproduktion. Denna bild förstärks av en studie som visade att honor som fick extra föda under midvintern hade större reproduktionsframgång än övriga honor, trots att de hade reproducerat sig föregående år. Det visar att en god födotillgång under vintern kan kompensera för den ansträngning som det innebär att föda ungar året innan.
Att en ökad födotillgång hade positiv effekt på reproduktionen tyder på att reproduktionen hos järvhonor i Jokkmokksfjällen är födobegränsad. Detta område hyser en av de tätaste järvstammarna i Skandinavien och kan därför tänkas att födotillgången inte har samma betydelse för reproduktionen i områden med lägre järvtäthet och mindre födokonkurrens. Reproduktionen låg emellertid på samma nivai ett likartat område i Nordnorge med lägre täthet av järv samtidigt som även studier i andra delar av världen har visat på en låg reproduktionstakt hos järvhonor. Detta talar för att reproduktionen hos järvhonor i Jokkmokksfjällen ändå är relativt representativ för andra områden. Förmodligen är järvars födotillgång oförutsägbar och varierande i de flesta områden. Eftersom järven är revirhävdande och förekommer i låga tätheter kan denna oförutsägbarhet och variation ha större betydelse för förändringar i reproduktionen än populationstätheten i sig. Följaktligen har järvpopulationer troligen en låg kapacitet att kompensera en ökad dödlighet med ökad reproduktion.
Reproduktion
Järvens parningstid sträcker sig från april till augusti. Troligen sker de flesta parningar i juni. Järvar har fördröjd fosterutveckling, vilket innebär att det befruktade ägget fäster i livmoderväggen och börjar utvecklas först under midvintern, vanligen i mitten av januari. Därefter föds de flesta ungarna i februari eller i början av mars i en lya där de stannar från födseln till slutet av april eller början av maj. Därefter spenderar ungarna en stor del av sin tid på mötesplatser medan honan är på födosök. Successivt minskar användandet av dessa mötesplatser och ungarna följer honan på hennes vandringar. Ungarna blir självständiga i augusti-september.
Järvhonor kan reproducera sig vid två års ålder men det är troligen ovanligt att honor i vilt tillstånd lyckas reproducera sig vid denna ålder. Endast en av 20 märkta 2-åringar som följts i järvprojektet har fött och lyckats behålla ungarna så länge att reproduktion har bekräftats (dokumentation av lya). De flesta honor reproducerar sig framgångsrikt första gången vid 3-4 års ålder.
Järvhonor har en låg reproduktionstakt som dessutom varierar avsevärt mellan år. Årligen reproducerar sig omkring 55 % av honorna (≥ 3 år) i populationen. Ca 30 % av dessa honor förlorar ungarna före juni. Följaktligen har ca 39 % av honorna ungar kvar vid månadsskiftet maj-juni då antalet ungar per hona i populationen endast är ca 0,7.
Vi har dokumenterat att järvhonor som inte reproducerade sig det föregående året fick i genomsnitt 3.2 gånger fler ungar än honor som reproducerade sig året innan. Detta visar att det föregående årets reproduktion påverkar honornas kondition och därmed årets reproduktion. Denna bild förstärks av en studie som visade att honor som fick extra föda under midvintern hade större reproduktionsframgång än övriga honor, trots att de hade reproducerat sig föregående år. Det visar att en god födotillgång under vintern kan kompensera för den ansträngning som det innebär att föda ungar året innan.
Att en ökad födotillgång hade positiv effekt på reproduktionen tyder på att reproduktionen hos järvhonor i Jokkmokksfjällen är födobegränsad. Detta område hyser en av de tätaste järvstammarna i Skandinavien och kan därför tänkas att födotillgången inte har samma betydelse för reproduktionen i områden med lägre järvtäthet och mindre födokonkurrens. Reproduktionen låg emellertid på samma nivai ett likartat område i Nordnorge med lägre täthet av järv samtidigt som även studier i andra delar av världen har visat på en låg reproduktionstakt hos järvhonor. Detta talar för att reproduktionen hos järvhonor i Jokkmokksfjällen ändå är relativt representativ för andra områden. Förmodligen är järvars födotillgång oförutsägbar och varierande i de flesta områden. Eftersom järven är revirhävdande och förekommer i låga tätheter kan denna oförutsägbarhet och variation ha större betydelse för förändringar i reproduktionen än populationstätheten i sig. Följaktligen har järvpopulationer troligen en låg kapacitet att kompensera en ökad dödlighet med ökad reproduktion.
Överlevnad och dödsorsaker
För att förstå effekten av olika dödsorsaker på tillväxten hos en population krävs mått på den årliga överlevnaden, dvs. hur stor andel av individerna som överlever ett år, och hur stor andel av dödligheten som orsakas av olika faktorer.
Bland 144 märkta järvungar i Jokkmokksfjällen var ungöverlevnaden det första året (3-12 månaders ålder) omkring 83 %. Ungöverlevnaden är förmodligen lägre före 3 månaders ålder, då 30 % av reproducerande honor förlorar alla ungar före juni och kullstorleken i maj-juni är mindre än den hos kullar i februari och mars.
Inomartspredation är den viktigaste dödsorsaken bland årsungar och stod för ca 50 % av dödligheten.
Dokumentation av dödsorsaker och överlevnad hos subadulta (1-2 år gamla) järvar är bristfällig då vi tappar kontakten med en stor andel av sändarförsedda subadulter. Det beror på att järvar vid denna ålder ofta utvandrar, vilket medför att de rör sig långa sträckor ofta utanför studieområdet. Därmed finns inte är beräkningarna av årlig överlevnad för denna åldersklass mindre tillförlitliga än de är för ungar och vuxna. Den dödlighet som har dokumenterats i Sverige är illegal jakt och inomartsstrid. Forskning på andra rovdjursarter har visat att denna ålderskategori generellt uppvisar lägre överlevnad än vuxna djur. Det antas bero på att unga utvandrare är oerfarna och rör sig över stora områden med okänd terräng där de har svårare att finna föda och löper större risk att möta andra rovdjur, fientliga artfränder eller människor och fordon.
Den viktigaste dödsorsaken bland vuxna järvar i Jokkmoksfjällen är illegal jakt. Bekräftad illegal jakt (9) står för ca 40 % av vuxendödligheten i studien. Om vi räknar in även sannolika fall av illegal jakt (15) utgör illegal jakt ca 60 % av vuxendödligheten. Andra dödsorsaker är legal jakt (4), skada/sjukdom (3), svält (sekundärt till skada) (2) lavin (1) samt inomartsstrid (1) och okänd orsak (5). Dessutom har 32 djur försvunnit av okända orsaker.
Den årliga överlevnaden hos vuxna järvar i Jokkmokksfjällen var ca 89%, när endast bekräftade fall av illegal jakt inkluderas. Om även sannolika fall av illegal jakt inkluderas i beräkningarna är den årliga överlevnaden istället ca 82 %. Om vi gör antagandet att individer som dödats illegalt (dokumenterad och sannolik) skulle ha överlevt ligger överlevnaden på ca 93 %. Noterbart är även att överlevnaden är betydligt lägre under snöperioden (december-maj; 91 och 85 % utan respektive med sannolik illegal jakt inkluderad) jämfört med barmarksperioden (juni-november; 97 % alla orsaker inkluderade). Denna skillnad kan förklaras av att illegal jakt nästan uteslutande förekommer under snöperioden.
Legal jakt förekommer i så ringa omfattning i Sverige att det inte påverkar stammens utveckling.
Populationstillväxt och begränsande faktorer
Tillväxten hos en population bestäms i huvudsak av åldersspecifik reproduktion och överlevnad. Hos järvar, liksom hos de flesta långlivade däggdjur, är överlevnaden hos vuxna honor den demografiska parameter som har störst inverkan på populationstillväxten. Dvs. vid en jämförelse av effekten av samma proportionerliga förändring i reproduktion och överlevnad hos olika åldersklasser är det variation i vuxenöverlevnaden som ger störst effekt på tillväxthastigheten hos järvar. Till exempel är värdet för vuxenöverlevnaden ca 4.5 gånger högre än värdet för reproduktionen. Detta är viktigt ur ett förvaltningsperspektiv därför att man har större möjlighet att påverka vuxenöverlevnaden (främst jakt) än reproduktion (födotillgång) och ungöverlevnad (främst inomartspredation). Men ungöverlevnaden och reproduktionen saknar inte betydelse. Om dessa parametrar varierar mycket kan de ha relativt stort inflytande på variationer i populationstillväxten.
För att förstå effekten av olika dödsorsaker på tillväxten hos en population krävs mått på den årliga överlevnaden, dvs. hur stor andel av individerna som överlever ett år, och hur stor andel av dödligheten som orsakas av olika faktorer.
Bland 144 märkta järvungar i Jokkmokksfjällen var ungöverlevnaden det första året (3-12 månaders ålder) omkring 83 %. Ungöverlevnaden är förmodligen lägre före 3 månaders ålder, då 30 % av reproducerande honor förlorar alla ungar före juni och kullstorleken i maj-juni är mindre än den hos kullar i februari och mars.
Inomartspredation är den viktigaste dödsorsaken bland årsungar och stod för ca 50 % av dödligheten.
Dokumentation av dödsorsaker och överlevnad hos subadulta (1-2 år gamla) järvar är bristfällig då vi tappar kontakten med en stor andel av sändarförsedda subadulter. Det beror på att järvar vid denna ålder ofta utvandrar, vilket medför att de rör sig långa sträckor ofta utanför studieområdet. Därmed finns inte är beräkningarna av årlig överlevnad för denna åldersklass mindre tillförlitliga än de är för ungar och vuxna. Den dödlighet som har dokumenterats i Sverige är illegal jakt och inomartsstrid. Forskning på andra rovdjursarter har visat att denna ålderskategori generellt uppvisar lägre överlevnad än vuxna djur. Det antas bero på att unga utvandrare är oerfarna och rör sig över stora områden med okänd terräng där de har svårare att finna föda och löper större risk att möta andra rovdjur, fientliga artfränder eller människor och fordon.
Den viktigaste dödsorsaken bland vuxna järvar i Jokkmoksfjällen är illegal jakt. Bekräftad illegal jakt (9) står för ca 40 % av vuxendödligheten i studien. Om vi räknar in även sannolika fall av illegal jakt (15) utgör illegal jakt ca 60 % av vuxendödligheten. Andra dödsorsaker är legal jakt (4), skada/sjukdom (3), svält (sekundärt till skada) (2) lavin (1) samt inomartsstrid (1) och okänd orsak (5). Dessutom har 32 djur försvunnit av okända orsaker.
Den årliga överlevnaden hos vuxna järvar i Jokkmokksfjällen var ca 89%, när endast bekräftade fall av illegal jakt inkluderas. Om även sannolika fall av illegal jakt inkluderas i beräkningarna är den årliga överlevnaden istället ca 82 %. Om vi gör antagandet att individer som dödats illegalt (dokumenterad och sannolik) skulle ha överlevt ligger överlevnaden på ca 93 %. Noterbart är även att överlevnaden är betydligt lägre under snöperioden (december-maj; 91 och 85 % utan respektive med sannolik illegal jakt inkluderad) jämfört med barmarksperioden (juni-november; 97 % alla orsaker inkluderade). Denna skillnad kan förklaras av att illegal jakt nästan uteslutande förekommer under snöperioden.
Legal jakt förekommer i så ringa omfattning i Sverige att det inte påverkar stammens utveckling.
Populationstillväxt och begränsande faktorer
Tillväxten hos en population bestäms i huvudsak av åldersspecifik reproduktion och överlevnad. Hos järvar, liksom hos de flesta långlivade däggdjur, är överlevnaden hos vuxna honor den demografiska parameter som har störst inverkan på populationstillväxten. Dvs. vid en jämförelse av effekten av samma proportionerliga förändring i reproduktion och överlevnad hos olika åldersklasser är det variation i vuxenöverlevnaden som ger störst effekt på tillväxthastigheten hos järvar. Till exempel är värdet för vuxenöverlevnaden ca 4.5 gånger högre än värdet för reproduktionen. Detta är viktigt ur ett förvaltningsperspektiv därför att man har större möjlighet att påverka vuxenöverlevnaden (främst jakt) än reproduktion (födotillgång) och ungöverlevnad (främst inomartspredation). Men ungöverlevnaden och reproduktionen saknar inte betydelse. Om dessa parametrar varierar mycket kan de ha relativt stort inflytande på variationer i populationstillväxten.